Vin i Sverige - hur funkar det?

Går det att odla vin i Sverige? Det känns exotiskt och vi var tvungna att undersöka saken närmare. Under vår resa träffade vi 3 män i 50-årsåldern som sysslar med vinodling: Gunnar Dahlberg på Wannborga Vin & Lamm, Uffe Holmqvist som är en ambitös hobbyodlare utan några kommersiella tankar och Bert-Åke Andersson på Kullabygdens Vingård. 

Resans första mål var Öland. Sista helgen i september är det skördemarknad på ön och den är utsmyckad med pumpor. Gunnar och Ingrid Dahlberg har varit bönder sedan 1970-talet och Gunnars passion är drycken, medan Ingrid brinner för sina lamm. De driver idag Wannborga Vin & Lamm som förutom gårdsbutiken består av ett vineri, ett destilleri, en restaurang och ett bed and breakfast.

Vingården består av 3 hektar och cirka 5000 stockar. Man började med att plantera över 40 olika sorter för att hitta rätt druvor för den mineralrika marken och mikroklimatet. Stället ligger idylliskt, vingården på ena sidan vägen och gården, vineriet och destilleriet på andra sidan.

Solen spricker fram mellan molnen och Ingrid har en virkad pumpamössa på huvudet :

- Jag har alltid den här på mig under skördemarknaden, när Göran Persson var statsminister satte jag en på hans huvud också!

Ingrid visar oss Göran Persson med pumpamössa på en bild som sitter på kassa-apparaten.

Det är ett högt tempo i den lilla gårdsbutiken. Ingrid fullkomligt spottar ur sig orden, medan Gunnar är betydligt lugnare och talar långsamt.

Inför skördefesten putsas vineriet från topp till tå, man räknar med drygt 5 000 besökare under marknaden. Gunnars stolthet ligger dock i hans distilleripanna, en blandning mellan en potstill och en kolonnpanna. Här bränner han alla sorters sprit och verkar mest nöjd med sin variant av grappa och den kommande whiskyn som kommer släppas 2010. 150 liter på 3 timmar kan han producera, vilket inte är illa för en liten gård på norra Öland.

Jag frågar honom vad drivkraften är:

- En del kallar det ren dumhet, men jag kallar det entreprenörskap! säger Gunnar lugnt.

- Man vill ju veta om det är möjligt och vi var väl lite av pionjärerna. När man såg att vi kunde klara av det, så ville andra försöka, berättar Gunnar.

Han är dock inte säker på om han skulle gå igenom allt igen, med den erfarenheten han har idag. De var bland de första kommersiella producenterna i Sverige och det har varit mycket byråkrati och regler som ibland kan kännas onödigt komplicerade.

Regelverket är skälet till att Uffe Holmqvist utanför blekingska inte vill jobba kommersiellt. Han har drygt 100 rankor och gjorde sitt första vin förra sommaren. Vinet i sig har lite för hög syra, men är inte helt dåligt för att vara det första som tillverkats. Uffe har ett lugnt tempo, precis som Gunnar, och det är något pilimariskt över hans blick. Det märkas att han älskar sin vingård, den är välskött och det är inte långt kvar till skörd. Han gissar att han kommer kunna få ut ca 160 kg druvor i år. Han gör det som ett hobbyprojekt och odlar på surjord som egentligen borde vara omöjligt att odla druvor på och jobbar helt ekologiskt.

- Inget ska behöva dö när jag odlar, utom sorken då förstås, för den äter upp rötterna och är så kaxiga att de ger sig till och med på katter, säger Uffe med ett leende på läpparna. Vi förstår att sorken inte är uppskattad.

Vår sista anhalt för vingårdsbesöken blir hos Bert-Åke Andersson på Kullabygdens Vingård. De fick bronsmedalj i SM för deras viner L'atitude 56,12 N 2008 och Partus 2008 och det har varit ett samarbete mellan Bert-Åke och Murat ”Murre” Sofrakis på Vingården i Klagshamn.

Samarbetet upphörde nyligen på grund att de två inte arbetade åt samma håll och Bert-Åke säger:

- Jag vill göra vin, jag har ju vineriet och alla tillstånden. Det kanske dröjer 4-5 år innan ni får se något från mig, men det kommer att bli bra grejer.

Från Murres partner Lena Jörgensen får vi bekräftat att Murre fortsätter att odla nere i Klagshamn, men kommer att göra sina viner tillsammans med Ronny Persson på Vingården i Åhus. Då Vingården i Klagshamn inte har något tillstånd kommer vinerna tillverkas och buteljeras under Vingården i Åhus varumärke. I dagsläget har de inga planer på att bygga ett vineri i samband med sin egen vingård.

Sanningen om vin-Sverige då? Är det 55-plussiga män som upprätthåller vinproduktionen i Sverige? Alla verkar ha haft stadiga inkomster och det osar lite akademiker om dem.

Drömmen om Italiens sluttningar tas hem till Sverige, man konstaterar att det inte är så stor skillnad i klimatet mellan Skåne och Champagne, förutom druvorna då förstås. Här hemma odlas det mest druvhybrider.

Dumhet eller entreprenörskap? Både och kanske, men det är roligt, uppiggande och jag ser fram emot att se hur årgången 2009 från de olika vingårdarna kommer att te sig.