Tacofest och intervju med kockarna och bästa vännerna

– Ja, man har fått en annan crowd helt enkelt, konstaterar Tea med ett skratt. 

Tea Malmegård och Frida Ronge träffades första gången 2014 när de båda arbetade med stjärnkocken Tommy Myllymäki inför att han skulle representera Sverige i prestigetävlingen Bocuse d’Or. 

– Jag kommer ihåg att jag blev så imponerad av dig, du var så ung och så duktig, säger Frida Ronge. 

”Vi har ett avspänt kompisförhållande”

På den tiden bodde hon i Göteborg. Men när hon gästspelade på streetfoodfestivalen ”Smaka på Stockholm” tog Tea kontakt, och Frida blev sedan bjuden till Teas lantställe i Stockholms skärgård när hon var i krokarna.

– Och när jag skulle göra min sushikokbok erbjöd du mig generöst att både bo och göra fotograferingarna ute hos er, säger Frida Ronge. 

– Ja, där grundlades vår kompisvana att umgås och basta. Det är då vi har som absolut roligast – och när vi är ute på stan och tar ett glas vin. Men det senare blir ju inte så ofta längre, säger Tea Malmegård. 

– Vi har ett avspänt kompisförhållande, det är inte så att man antingen ses och allt ska vara jätteroligt, eller att man är jätteledsen över något och behöver prata. Vi kan bara vara. 

Olika temperament

Men vännerna erkänner också att de har olika temperament. Frida Ronge har stort behov av att få vara i tystnad, och helst ensam. Numera är hennes semestrar inriktade på vila och återhämtning, med sådant som yoga, vandringar och vågsurfing. Tea Malmegård däremot, som är yngst av tre systrar och alltid haft det livligt omkring sig, älskar när det är fart och fullt med folk. 

– Ja, jag blir snabbt uttråkad om jag ska vara för mig själv. Så att hon tackade ja till att vara med i en så pass lång tv-produktion som ”Kockarnas kamp” var också för att hon då skulle få chansen att umgås med Frida under flera veckors tid. 

Satte det er relation på prov när ni måste tävla mot varann? 

– Nej, vi har så himla olika nischer, så även om vi skulle hamnat i såsduell mot varann så skulle det inte råda någon missunnsamhet, säger Tea Malmegård. 

– I ”ladan” på slottet på Österlen var det allvar då vi tävlade varje gång. Vi var ju båda där för att vinna menar jag, säger Frida Ronge. Men det var ju absolut ingenting som hotade vår vänskap. 

Så – vad har tävlandet medfört: Vad lärde ni er?

 – Jag har nog tävlat klart, konstaterar Frida Ronge. Jag får inte de endorfinerna av tävling som jag tror man behöver ha för att tycka att det är kul, jag får ett obehagligt stresspåslag. Jag är stolt och glad över min medverkan och prestation, men jag hade nog inte gjort om det, haha. 

– Men vi ångrar inte att vi var med, eller hur? säger Tea Malmegård. 

– Nej! 

Vilka är erfarenheterna av tävlandet på ett mer personligt plan? 

– Att jag insett mina begränsningar på ett tydligare sätt, säger Frida Ronge. Och att jag accepterar det, att jag faktiskt inte behöver vara bäst på allt. 

– Det är ju en fördel att vi breddat oss också, säger Tea Malmegård. Nu är vi mer tv-vana, vi vet att det inte är så farligt att agera framför kamerorna, och vi har lärt oss att det är värt att lägga tio minuter extra för att känna oss fina inför de filmade middagarna. 

Hur påverkade är ni av trender annars, med uppdateringar på sociala medier till exempel? Är det viktigt att visa upp att man hänger med? 

– Jag försöker absolut hålla mig uppdaterad om trender, säger Frida Ronge. Jag jobbar lite på ”känslan för dagen” som kock, men arbetar däremot långsiktigt för att föra över förändringar i restaurangverksamheten. Det jag gör måste matcha min filosofi. Det ingår i mitt arbete som kreativ utvecklare att pumpa in inspiration, och presentera det för mina chefer. De har inte tid att fördjupa sig i trendanalyser och hållbarhetsrapporter, det är jag som har uppdraget och det är jag som ska säga: ”Det här är vad vi ska göra”. 

– Jag tittar mycket på vad som känns nytt och fräscht just nu, säger Tea Malmegård. Det är klart att vi påverkas av vad vi ser i olika flöden och hämtar inspiration där. Det kanske landar i att jag sätter upp en ny rätt på menyn till och med. Jag är medveten om att man blir påverkad av sociala medier, men jag ser det inte som något negativt. Och jag kommer inte att ändra något större i min restaurangverksamhet för det. 

Vad händer annars i vår? 

– Förutom att driva restaurangen fortsätter jag arbeta med Årets kock-podden, och min dessertbok har precis kommit i nytryck. Fast jag hoppas att 2022 blir ett år som inte är så pepprat med yrkesmässiga utmaningar som 2021 blev. Jag har sagt ja till många jobb som legat utanför själva restaurangverksamheten, jag har tryckt på gaspedalen för att erbjudandena har funnits helt enkelt, säger Tea Malmegård. 

Även Frida Ronge har en hel del på agendan. Hennes sushikokbok ges ut i omarbetad utgåva med mer renodlat skandinaviskt sushitema. Och så förbereder hon öppningen av en norsk version av restaurang Tak i Oslo till hösten. Restaurangen kommer att ha 100 platser med en lika stor terrass och bardel på våningen under. Som gastronomisk ledare arbetar Frida Ronge nu med att sätta norsk prägel på konceptet, med råvaror som brunost och alger. 

Vad gör ni om fem år, tror ni? 

– Jag hoppas att jag fortfarande jobbar med mat, och med pågående projekt som är större än restaurangformatet, säger Frida Ronge, som i dag är ambassadör för internationella certifieringsorganisationen MSC, Marine Stewardship Council, och arbetar med att informera om hållbart fiske. Dessutom är hon engagerad i Hungerprojektet, en ideell organisation som verkar för att avskaffa hunger och fattigdom i världen. 

– Min högsta dröm är att restaurang DoMa finns kvar och utvecklas, men att jag inte har så stor del i det dagliga arbetet som nu, utan kan hålla på mer med att kvalitetssäkra. Och så hoppas jag på lite mer tid för min familj! säger Tea Malmegård. 

Läs mer:
Tea Malmegård: ”Vi tyckte väldigt synd om oss själva”
8 trendiga rätter som alla pratar om just nu
10 rätter som passar perfekt i matlådan