Succébagaren Robin Delselius: ”Jag har mjöl i blodet”

Robin Delselius är bagarsonen, född på Kanelbullens dag, som själv blev entreprenör och öppnade eget bageri. Hans morfar Jan öppnade sitt första bageri 1986 där även Robins moster och mamma var med från start. 2004 tog de steget och öppnade eget, nämligen det klassiska bageriet Systrarna Delselius i Grisslinge. Robin minns att han som liten var i bageriet i stället för på fritids och att han tyckte mycket om de tidiga morgnarna.

– Jag var på bageriet all min vakna tid. Jag fick lära mig allt från grunden och tyckte det var väldigt mysigt att hänga med morfar och alla bagare. När jag var tonåring och jobbade kvällar och helger så tyckte jag om att vakna tidigt och gå upp när alla andra låg och sov, det var något magiskt med att vara på bageriet klockan fyra på morgonen.

Tog arvet vidare

Att han skulle föra familjens arv vidare har inte alltid varit en självklarhet. Efter gymnasiet åkte Robin utomlands och jobbade inom turism en period, men han kunde inte släppa bakningen och till slut föll det sig naturligt att fortsätta på samma bana som familjemedlemmarna.

– Jag brukar säga att jag har mjöl i blodet, det går i arv. Jag var lite osäker ett tag men det har egentligen aldrig funnits något alternativ för mig. Det är bakning jag kan, det känns som hemma för mig. Ingen har tvingat mig att göra det här, det har blivit naturligt att jag vill föra familjetraditionen vidare. Nu tycker jag att det är väldigt fint, att få förvalta det som min morfar startade.

Robins mamma som också varit i samma bransch var dock bestämd hur Robin skulle starta sin karriär, och det var inte genom bageriutbildning.

– Hon sa ”börjar du bagarlinjen sparkar jag ut dig”, haha. Hon tyckte det var så dumt att jag skulle lära mig där när jag kunde lära mig allt i bageriet. Jag gick företagsekonomi i stället och jobbade i bageriet på helger och kvällar. Hon guidade mig och det är jag glad för, jag lärde mig mer av att jobba praktiskt än att sitta i skolbänken.

Robins största förebild var hans mamma som han jobbade sida vid sida med i 16 år. Minnet av att vara på bageriet tidigt på morgonen är det som Robin kan sakna mest med den tiden. Det har snart gått sex år sedan han öppnade sitt första ställe i eget namn och nu är han uppe i sex bagerier på olika platser runt om i Stockholm. Som entreprenör och ägare har han dock inte lika mycket tid att stå och baka.

– Det har gått väldigt snabbt och det är först nu som jag har insett att jag inte kan ha samma kontroll som när jag bara hade ett bageri. Jag hinner inte baka lika mycket och kan inte ha samma kvalitetskontroll som tidigare, men jag har duktiga kolleger som gör det. Det är lite synd men i och med att vi växer och att jag har mindre tid att stå i produktionen så kan jag ta in fler kolleger vilket är roligt.

Känner press på att leverera

I och med familjetraditionen, och det faktum att alla förutom Robins lillebror jobbar i bageribranschen, kan man tänka sig att det finns en del press på att leverera. Men Robin känner ingen press från familjen, däremot från sig själv.

– I familjen stöttar vi varandra och har en peppig stämning. Alla kör sitt race. Men det är klart att man har en stolthet i och med namnet Delselius och vad det står för. Men jag är min största kritiker i allt jag gör. Jag tycker aldrig att jag är tillräckligt duktig. Jag har blivit bättre på att inte tänka så men skäms nästan över att bli intervjuad och undrar varför man vill prata med mig.

Robin Delselius vann det prestigefyllda priset Gulddraken 2020 för årets kafé, vilket om något är ett bevis på att man har skapat något som är uppskattat. Robin, som knappt kunde tro på att de blivit nominerade, hade svårt att förstå att det var sant.

– Dagen när de skulle gå ut med vem som vann var jag så trött och jetlaggad efter att precis ha kommit hem från Mexico. Jag åkte direkt från Arlanda till jobbet för jag fick veta att jag var tvungen att vara på plats. Då kom de med häst och vagn, trumpeter och journalister. Det är så typiskt mig men jag skickade fram min personal och ställde mig i ett hörn. Det finns på film hur jag bokstavligen backar undan. Jag kan inte ta åt mig äran, det är min personal som förtjänar den. Men det var häftigt och väldigt coolt att få det priset. Jag har bara svårt att se själv att jag gör saker rätt.

Har inget behov av att synas

Trots framgångarna är det viktigaste för Robin att se till att hans personal är de som hyllas och han lyfter gärna fram dem som en stor del i att det har gått så bra.

– Jag måste väl börja banka in det i huvudet att jag har kommit ganska långt, jag verkar ju göra något rätt. Men jag hade aldrig kommit så långt om jag hade gått runt och trott att jag är bäst. Jag är aldrig nöjd, jag försöker alltid bli bättre. Jag brukar säga till min personal att jag är personen bakom namnet, men det är min personal som är namnet. Det är de som sliter och står i bageriet på morgnarna och borde få mycket mer kredd. Det är viktigt att komma ihåg, jag kan tycka att man ganska ofta glömmer bort sina kolleger.

Robin är glad att bageri- och konditorbranschen har fått ett uppsving de senaste åren och att de som jobbar får erkännande för hantverket. Vissa personer syns mer än andra och blir kända ansikten även utanför bakbubblan. Robin däremot är lite mer anonym och vill inte synas mer än nödvändigt.

– Jag förstår att andra gör det men jag har inget behov av det. Jag gillar att stå i mitt bageri och behöver inte synas. Då kanske det är lite dumt att ha ett bageri i mitt namn i och för sig, haha. Jag tycker att det är jättebra att bagare och konditorer syns i medierna, det är bra för hela branschen. Det skapar ett intresse och folk får större förståelse för hantverket. Men för mig lockar det inte.

Vad är det roligaste med ditt jobb?

– Att inte en dag är en annan lik. Alla egenföretagare känner igen det, man vet aldrig hur dagen kommer att se ut. Ena dagen hoppar jag in i bageriet, den andra kör jag bud och den tredje smakar jag nya bakelser och står i disken. Det händer så mycket saker hela tiden. Jag skulle aldrig klara av att ha ett jobb där man sitter still hela dagen.

Vill du öppna fler bagerier i framtiden?

– Varje gång jag har öppnat ett nytt bageri säger jag att det räcker. Men jag vill fortsätta utveckla de ställen jag har. Det läskiga med att växa för mycket är att man kan tappa kontrollen, det är läskigt att bli för stor.

Baka Robins bakverk

Läs också: 

Camilla Hamid: ”Ingen bakbloggare har sett ut som jag”