Smaken av gris, allkrydda och bränd plast – det är sommar det
”Konceptet ”lokalt producerad, ekologiskt hantverksgrillkol”, som bara för några år sedan var ämnet för en sketch i ”Grotesco”, hittar man i dag stora påsar av i nästan vartenda villagarage.”, skriver Allt om Mat:s krönikar Jonas Cramby, som tycker att grillandet blir mer och mer komplicerat.
Grillandet har blivit så komplicerat. Nördiga moderna grillare har utvecklat både säkerhetstänk och impulskontroll. De grottar ner sig i grilltekniker, inspireras av andra grillkulturer och de ratar miljöfarliga alternativ som gasol och tändvätska för att i stället tända sin grill med krångliga skorstenständare och högteknologiska looftlighters.
De använder inte ens engångsgrillar längre, då de läst en artikel i lokaltidningen om alla fotsuleskador som varje år sker på grund av kvarlämnade grillar i skog och mark. I stället tar de med sin specialimporterade japanska keramikgrill till parken där de varken grillar korv eller flinta utan ”spetskål med skirat smör och rostade hasselnötter”. Herregud.
Sedan sitter de där, sippande alkoholfri hantverkspilsner med en liten bärbar brandsläckare mellan benen. Om någon börjar brinna, har de naturligtvis med sig en handsvirkad brandfilt. Och konceptet ”lokalt producerad, ekologiskt hantverksgrillkol”, som bara för några år sedan var ämnet för en sketch i ”Grotesco”, hittar man i dag stora påsar av i nästan vartenda villagarage. Unga entreprenörer designar flashiga grillkolsetiketter och går ner sig i kolmilor. Är det utveckling det?
Annat var det när jag växte upp. Då var det mycket enklare att grilla. Bara hälla en säck billig bensinstationskol i klotgrillen. Spruta på tändvätska. Ta en paus. Sedan spruta på lika mycket till. Två tredjedelar brukade räcka. Eller… kanske lika bra att köra på tills fingrarna möts genom plasten och det liksom blir baksug i flaskan och det lät som om den flämtar efter andan. Sedan var det bara att låta tändvätskan dra i tio minuter. Eller… två minuter kanske räcker. Eller, vafan, jag tänder på direkt. Härnäst: ett ”woof”, ett par bortbrända ögonbryn och ett nervöst skratt. En eldsflamma som försvinner lika snabbt som den dyker upp. Satanaperkelä. Knappt någon glöd. Lika bra att hälla på resten av tändvätskan. Bara akta så att lågan inte följer med strålen tillbaka och får flaskan att explodera i händerna på en. Det hände visst Anders ”Stumpen” Bergqvist. Bättre ta det säkra före det osäkra och liksom spruta tändvätskan på glöden med korta, avbrutna pruttande små sprut.
Men va fan nu SLÄCKTES ju glöden? Av tändvätska? Hur kan det vara möjligt? In i bilen, tillbaka till macken. Tända på igen och spruta tändvätska direkt i elden som en galen person. Äntligen fyr. Nu är det bara att ha tålamod och vänta tills kol-bitarna fått ett lager av vit aska. Det har man ju läst om. Eller, vafan, vem orkar vänta? Jag lägger på flinta-steken direkt. Härnäst: ett ”woof” och en enorm eldkula rullande mot himlavalvet. Svart sot täckande solen som i en katastroffilm. Köttbiten fräsande på gallret som en ilsken katt. Försiktigt maka upp den brända/råa köttbiten på en papptallrik med en trädgårdsspade. Äta under tystnad och till en påse pommes pinnes. Mmm… smaken av gris, allkrydda och bränd plast. Det är sommar det.
Efter maten går man fram till grillen, tittar på glöden och säger: ”Jaha. NU är det alltså perfekt glöd”. Som om det på något sätt var kolets eller grillens fel. Eller hela den här jävla världens.
Det här är en krönika. Åsikter och ställningstaganden är skribentens.
Kort om…
– Den ultimata hämtmaten 800 grader slice på Söder i Stockholm är en pizzeria av New York-snitt, det vill säga att man gör enormt stora pizzor som säljs i slajsar och som inte bara klarar av att återuppvärmas – de blir till och med ännu godare av det. Sveriges utan tvekan godaste hämtmat.
– Golden curry Japans mest populära maträtt är varken sushi eller yakiniku utan faktiskt en slags curry. Japansk curry är mild, snäll och mysig och den serveras med rundkornigt ris och passar utmärkt att laga hemma. Köp i så fall den färdiga japanska currymixen kallad Golden curry på närmast asiatiska affär.
Läs mer:
Jennifer ”Gottigheter” Eriksson: Så gör du lyxig – och billig – mat
