Min mathelg med Elaine Eksvärd: ”Jag är stjärnkockarnas värsta mardröm”
Retorikern och författaren Elaine Eksvärd är en mästare på att snacka snyggt men när det gäller matlagning tar hon gärna genvägar. Hon önskar att restauranger skulle beskriva vegetarisk mat lika målande som de beskriver kött.
– Det finns inte lika frodiga berättelser om moroten som jag får serverad.
Vilken är din absoluta favoriträtt?
– Pasta med pesto, mozzarella, pinjenötter och jättemycket parmesan på toppen. Omelett tycker jag också om, det funkar till både frukost, lunch och middag. Jag gillar en spansk omelett med potatis och lök till exempel. Jag vill säga att jag dricker något avancerat till det, vin med en viss årgång men jag knäcker en cola zero. Jag är Michelinstjärnans värsta fiende.
Vad lagar du när du ska bjuda gäster på helgmiddag?
– Först hyperventilerar jag för att jag får panik, jag är en riktig analfabet inom matlagning. Sannolikt köper jag röror från Lidl som jag lägger i andra skålar för att det ska se lite fancy ut. Jag köper också bulgursallader och ett gott bröd. Om jag måste göra en efterrätt mår jag också lite dåligt. Jag köper mörk choklad för att det känns lite vuxet, eller glass. Mitt motto är: gör gästerna så glada du kan med så många fuskmedel du kan.
Vad blir du helst bjuden på när du går bort?
– Här kan vi kalla mig en hycklare. Det skulle vara jättetrevligt med en hemmagjord pizza och jag skulle inte tacka nej till vitlöksbröd med mycket vitlökssmör. Jag tar gärna en kladdkaka eller pannacotta till efterrätt. Det jag önskar är inte riktigt det jag kan leverera själv om man säger så.
Vilken typ av mat laddar du gärna upp med inför en föreläsning?
– Jag är stjärnkockarnas mardröm. De ser min vardag framför sig och vaknar upp kallsvettiga. ”Vilken tur, det var inte sant”. Men jag är rätt lycklig ändå. Jag har alltid två kokta ägg och örtsalt i väskan. Och en proteinshake, sedan är jag redo!
Kan du se någon trend i retoriken kring mat?
– Jag är vegetarian och upplever att språket är väldigt målande när det gäller kött men inte vegetarisk mat. Ska du äta fisk på en restaurang får du veta exakt vilken älv fisken har simmat i och vem den har träffat på vägen. Det finns inte lika frodiga berättelser om moroten som jag får serverad, man får inte höra att den har legat på en äng i Italien och solat sig. Jag vill slå ett slag för storytelling kring grönsaker och vegetarisk mat, jag hade gillat att få roliga berättelser om det jag ska äta. Varför ska bara fisken ha en hollywoodstory under sina fenor? Låt en morot få sig en retorikresa också!
Läs också:
