På fängelseön i Medelhavet producerar fångarna vin

Jag skickar en kopia på mitt pass till de ansvariga flera månader innan mitt besök på Gorgona, fängelseön som etablerades som straffkoloni 1869. Passet behöver bekräftas innan jag får resa dit. Vi är ett fåtal journalister som får chansen att med egna ögon se den vinproduktion som Marchesi Frescobaldi driver på ön tillsammans med de intagna sedan tio år tillbaka.

En timmes båttur från den toskanska kuststaden Livorno skymtar vi ön. En liten pittoresk hamn med pastellfärgade hus, välansade vinfält och skogklädda sluttningar reser sig upp ur havet. Runtomkring oss blänker det kristallblå Medelhavet i den gnistrande sommarsolen. Det ser ut som vilken italiensk havsby som helst. En kort men brant promenad uppför kullen tar oss till grönsaksträdgården, där tomater, auberginer, zucchini, fänkål och basilika trängs om utrymmet, ett stenkast från grisstallen. Här produceras ost, bröd och honung, eftersom det är långt till matbutikerna på fastlandet.

Fångar dömda för allvarliga brott mitt i idyllen

Men det är inte den idylliska Medelhavsmiljön det skulle ha kunnat vara. Här finns i stället intagna som har begått några av Italiens allvarligaste brott. De får komma hit sina sista år om de uppfört sig väl. Fängelsemyndigheterna tar emot dussintals förfrågningar från fångar som vill flytta till Gorgona. Det är inte svårt att förstå. I Italien är fängelserna överfyllda och de intagna kan vara instängda i sin cell i upp till 22 timmar om dygnet.

– På Gorgona är de intagna inlåsta bara på natten och arbetar under dagen. Det behövs ingen fysisk gräns mellan fängelset och de är medvetna om konsekvenserna om de bryter mot några regler. Återfallsfrekvensen är 20 procent jämfört med det fyrdubbla i fängelser på andra håll, berättar Lamberto Frescobaldi.

Vinproduktion med 700-åriga anor

Marchesi di Frescobaldi ett av världens äldsta familjeföretag och gör vin sedan 700 år tillbaka. I dag producerar de drygt 11 miljoner flaskor på flertalet olika gårdar. Lamberto Frescobaldi som är den trettionde generationen att driva företaget minns mejlet som kickstartade hela äventyret på Gorgona.

– Under sommaren 2012 fick vi ett mejl från den italienska kriminalvårdsavdelningen i Livorno. De hade kontaktat omkring 100 vingårdar och sökt en aktiv sponsor för ett vingårdsprojekt för att hjälpa dömda i ett nytt rehabiliteringsprogram - vi svarade att vi gärna skulle engagera oss.

Det fanns redan en liten produktion av druvor med vermentino och ansonica när Frescobaldi kom in i bilden.

– När jag träffade fängelsedirektören på den tiden, Maria Grazia Giampiccolo, var det första veckan i augusti, så vi hade ingen tid att förlora om vi skulle producera något vin det året. Jag frågade henne varför hon hade valt att jobba med oss. Hon sa, ’Ni var den enda vingården som svarade’.

1Fångar avlönade precis som andra vingårdsarbetare

I dag är vinfälten välskötta och rader av friska vinstockar växer i en naturlig amfiteater med en underbart vacker havsutsikt. Vinrankorna ser ut att frodas i den järnrika, vulkaniska jorden och den svalkande havsbrisen. Frescobaldi sysselsätter 15 arbetare och betalar dem samma lön som de som arbetar på Frescobaldis andra vingårdar.

– Det betyder inte bara att de har råd med kläder och toalettartiklar, utan de har pengar över att skicka hem till sina familjer. Annars är det lätt att de intagnas familjer lånar pengar från kriminella. Pengar som sedan måste betalas tillbaka när de väl kommer ut och då är det lätt att falla tillbaka i kriminalitet igen. Lika viktigt är att de lär sig ett yrke som förhoppningsvis kommer att hjälpa dem att lättare hitta arbete när de släpps, säger Lamberto Frescobaldi.

Gorogna ligger 18 km utanför kusten och kan vara avskuren i dagar, till och med veckor i taget vid dåligt väder. Frescobaldis personal besöker ön regelbundet, och vid skördetid flyttar en av vinmakarna, Federico Falossi, Nicolò D’Afflitto eller Francesco Durantiut till ön i 20 dagar för att övervaka verksamheten. Idag odlar man vermentino, ansonica och sangiovese på dryga 3,5 hektar.

– Det är ett kort fönster att ta hand om skörden och det finns inga andra chanser”, säger Lamberto Frescobaldi.

Vinst mindre viktigt än hopp på Gorgona

Allt tar också längre tid jämfört med arbetet på Frescobaldis övriga gårdar. ”En intagen på Gorgona kommer att göra på åtta timmar vad våra andra vingårdsarbetare skulle göra på tre. De är inte vana vid normalt arbete efter så lång tid i fängelse, och vi kan inte förvänta oss samma effektivitet”, förklarar han. Avståndet från fastlandet och den låga produktionsnivån gör att kostnaderna stiger.

– Totalt är investeringen cirka 100 000 euro per år, för en total produktion på endast ett par tusen flaskor. Även om vinet kostar över 100 euro per flaska i Italien är det uppenbart att det inte går jämnt ut, men det är inte det som är målet med Gorgona, säger Lamberto Frescobaldi.

Han menar att på Gorgona finner människan värdighet och hopp inför framtiden i kontakt med naturen.

– Personer med olika historia talar äntligen samma språk, förenar krafter och färdigheter för ett högre mål, ett rättvist socialt projekt som smakar gott. Denna tionde skörd är tillägnad direktörerna, myndigheterna, polisen och utbildare, till partners och generösa supportrar, till alla dem som har levt och berättat om Gorgona-projektet - men framför allt till de intagna och våra vinmakare, som har engagerat sig genom att lära sig och lära ut ett nytt yrke, säger han rört innan vi skålar med vinet som har en doft av frihet.