Fler märkningar? Ja, tack!
I EU-parlamentets miljöutskott röstade man nyligen igenom ett riktigt bra förslag som föreskriver obligatorisk ursprungsmärkning av allt kött (inte som tidigare bara nötkött), samt av mejeriprodukter och grönsaker, och blandprodukter. Märkning av varor som innehåller transfetter gick också igenom, men det blev nej till obligatorisk trafikljusmärkning av alla europeiska livsmedel för att ange ”hälsosamhet”.
Debatten gick först givetvis hög om alla faror som kan förknippas med märkningar. Konsumenterna kan bli invaggade i falsk säkerhet, lurade och förvirrade, menade man. Jag håller med om alla dessa farhågor, utom just den sista. Förvirrade? Varför det? Jag tror att alla intresserade konsumenter, det vill säga de som faktiskt läser på förpackningarna, är fullt kapabla att ta till sig information om ursprungsland, fettinnehåll, kalorier, vikt, tillsatser, miljöpåverkan och djurskydd – och att de har rätt till denna information.
Problemet är snarare när det saknas noggranna kriterier och vi kan ta saker för givna som sedan inte alls stämmer. Kanske var vi säkra på att svenska lamm får gå ute på somrarna? Så var det ju inte. Okej, sätt dit stämpeln ”betande utegångslamm” då – inte förvirrar det mig. Det viktiga är att det gör det svårare för uppfödarna att luras nästa gång. Så ser jag märkningarna – inte bara som information till konsumenter utan också instrument i handen på myndigheter, journalister och handlare som ska kunna ställa producenter till ansvar om de ljuger.
I fiskeriutskottet där jag sitter som ledamot diskuterar vi nu att införa en särskild EU-märkning av miljömässigt hållbar fisk. Motståndarna till denna märkning är lite överraskande delar av miljörörelsen som investerat i egna miljöcertifieringssystem, och som nu menar att en ytterligare märkning skulle vara ”förvirrande”. Kom igen, säger jag bara till dem – fortsätt med er pionjärroll och driv utvecklingen ytterligare framåt! Det kommer alltid finnas konsumenter och producenter som vill lite mer och lite bättre – er uppgift är att visa vägen!
Bäst
• Jordbruksverket har beslutat att införa tätare veterinärkontroller och rapporteringsplikt till länsstyrelsernas djurskyddsinspektörer sedan den 1 april i år för alla Sveriges grisbönder. Ett litet steg på vägen att kontrollera att grisbönderna faktiskt lever upp till djurskyddslagen – den som ger dem ett så högt PR-värde i svenska konsumenters ögon.
Sämst
•
•
Inget skydd för utrotningshotade arter som blåfenad tonfisk, hammarhaj och vitspetsiga oceanhajar vid CITES-mötet i mars. En enda blåfenad tonfisk såldes förresten för närmare 130 000 dollar på fiskeauktionen i Tokyo i år, och hajfenssoppa blir en allt finare delikatess ju sällsyntare råvaran blir.
Isabella Lövin
Ålder: 47
Familj: Sambo, barnen Ester och Gunnar
Bor: Nacka och Bryssel
Yrke: journalist /Europaparlamentariker
Aktuell: Ständigt aktuell i fiskedebatten
Dricker: Bubbelvin och bubbelvatten
Bästa matminne: När jag som tioåring åt egenfångad gädda med smör och kryddor. Gäddan tillagad i folie över öppen eld på Kökar på Åland.
Läser: Wangari Maathai ” The Challenge for Africa”
Förebild: Barbro Bang Alving
Okänd talang: Outtröttlig som museibesökare